.

Kom väl isäng där vid 01.30 tiden redan. Vaknade sen av min mobiltelefon som ringde. Det var min gångkompis och granne Karina som ringde och sa:

"HELENA DET ÄR KRIS!!! jag behöver prata, vi måste ut och gå NU!"

Nyvaken och lite halvbakis som jag var ställde jag mig hastigt upp och tog på mig de minsta shorts jag har samt ett blommigt linne utan axelband. Jag insåg ju att det var sol och skulle jag lix ut denna störtvarma dag så skulle jag ju annars få ränder insåg jag = inte snyggt då jag har axelbanslös brudklänning. Shortsen och linnet skar sig men jag skulle ju inte träffa någon utan bara gå och lyssna på krisen... Skakandes gick jag ut och greppade stavarna och väntade tills hon kom. Vi gick och hon drog på världens historia och jag var i CHOCKEN !!!

Hon frågade om vi kunde gå "Fyrkanten" = den längsta vägen in i skogen.

- Visst, vill du det så visst, sa jag och höll på att gå åt i värmen.

Har alltid undrat hur hon vågat gå denna väg själv då det är så mycket skog och de sett en björn i området. Ser ut som en riktig älgskog. Jag såg en säck (de hade planterat då jag alltid brukar kommentera och undra vad det kan vara i en sån.. sett för mycket deckare) Men jag sa inget då hon var så inne i hennes berättelse.

En bit in så började det prassla i skogen.
Jag tänkte, NU KOMMER DEN !!!! Men var det en björn eller älg ?? EN MÄNNISKA.- HJÄLP VI BLIR ÖVERFALLNA !!!! tänkte jag tills jag insåg att det var mina vänner.
Så där stog jag och skakade, bakis, nyvaken i mina värsta och fulaste kortaste kläder. :D
 

Sen bar det iväg till Myrorna där jag fick en hunka att köpa kvällens outfit. (Vad de inte tänkt på är ju att jag är EXPERT på just det stället och hittade tydligen för fin klännig ;)
 
Sen ner på Älvsbryggan för att göra lite uppdrag. Här på bilden saknas dock några (bla jag som var på mission)