.

Vaknade på morgonen av att Magnus gjort fika på sängen... Så gulligt så.. :) Det svåra var ju dock att hålla allt på brickan då jag ju vet att han är magiskt rädd för smulor och sånt i sängen... huh.. läskigt spännande ...




Ja sen var jag rätt dålig idag av någon anledning. Mådde inte alls bra så jag har legat rätt mycket i soffan. Vi såg en film "Roomservice Vardagsrum" men sen plötsligt ringer min lillebror Ola och säger att Mamma har ramlat i trappen och var på väg in på Akuten.

Jag skyndade mig dit och fixade in pappas bil via ambulansintaget. Förmodligen har hon missbedömt trappen i det mörka huset (då hon ju dessutom är nästan blind) och sen då flugit huvudstupa nerför den 13 trappstegs långa trappen i huset. Pappa hade stått ute och hört skriket. Ja sen hade pappa ringt till Ola och de försökte hjälpas åt att få henne upp för trappen. 

De trodde att axeln var ur led då den låg så mycket mera framåt än den andra.
Men det visade sig att hon har en fraktur långt upp på högerarmen, nästan vid axeln. Ansiktet var blodigt och uppsvullet då hon ju hade tagit emot sig med axeln och just huvudet. Så en hjärnskakning är jag väl nästan helt säker på att hon fått då hon ju kräktes i flera timmar. Ont ont oooooont hade hon iaf stackarn... 

Ena sköterskan var tydligen helt säker på att jag jobbade inom vården för det var så ovanligt att anhöriga hjälpte till så mycket. (??) trodde jag alla gjorde... men förmodligen är man väl van att vara på det där stället efter alla gånger man legat där så man känner sig väl som hemma :) Kan vara det att jag knöt ihop alla soppåsarna och bytte eftersom så det inte skulle lukta kanske ...Men det är ju inte direkt något man måste jobba inom vården för att kunna :)
Hon bad mig koppla in det ena med det fjärde i apparaterna innan hon sen då förstod att jag bara var elektronikmontör :)
"Jaha, jag tog för givet att du jobbade inom vården" sa hon och skrattade. (Helgullig sköterska och inte alls som de första vi blev mötta av... ett gäng surpuppor)

Nåväl hur som helst så pratar de om att ev operera henne så det sitter fast lite bättre. Det håller jag fullkomligt med om vore en bra lösning då hon ju inte i stort sätt inte ser någon alls längre. Kan ju inte vara kul att vara så rädd att stöta i något när man dessutom inte ser något.

Känns iaf skönt att hon blev inlagd då hon ju där får den smärtstillning hon behöver. 


Ville inte ta någon bild på mamma

Kom nyss hem men jag ska självklart dit direkt imorgonbitti få höra vad de säger på ronden.
 

Sen på eftermiddagen (i morgon mån) är det ju dags för ett till skrämmande möte. Nu med både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Är STÖRT nervös så magen har nästan vänt sig ut och in nu. Detta med mamma har dock tagit fokus nu så jag får ta mötet som det kommer helt enkelt. Men ni kan väl hålla tummarna...