Styrka på bättringsvägen


Varit på jobbet och pratat med min snälle vän och VD/chef idag. Otroligt hur mycket han ställt upp för att försöka hjälpa mig tillbaka här i livet trots mina smärtor, känner att han ärligt talat bryr sig. Finns för lite av den sortens arbetsgivare har jag förstått när man berättar för andra. 
Inte lätt att gå i motvind när man redan är så svag. Då behöver man all hjälp man kan få för att ta sig igenom allt från små vindpustar till de riktigt stora stormarna.
I dagens samhälle ska man helt klart vara frisk för att orka vara sjuk.
Har man dock omtänksamma glada och positiva människor omkring sig så känns ju livet så mycket bättre.

Man kan behöva lite push'ar för att våga ta sig framåt och lita på att man fixar det... speciellt när man varit en trasdocka som knappt kunnat gå i flera år och man liksom hamnat i en bubbla bortom allt. När man sen börjar bli bättre börjar nästa kamp att lära känna sin nya kropp, sin sänkta kapacitet och förmåga att utföra saker man tidigare gjort utan att tänka. Som en äkta tävlingsmänniska kan ni kanske förstå hur enormt svårt detta är att allt går sååå sakta helt plötsligt :)  Sen att kunna sätta stopp när man inte pallar mera, trots att man är van att bita ihop lite extra (och sen legat några dagar extra bara för att inte visa att man är vek ;)

Men bara jag tänker positivt så är det ju inte hela världen med lite värk... Det kan man ju lära sig leva med trots att man hade gjort vad som helst för att slippa den.
Bättre fokusera vad man KAN göra ändå :) 

Jag kan ju göra supermycket jag för fyra år sedan var helt säker på jag inte skulle kunna göra mera. 
Jag kan följa med mina älskade barn på deras aktiviteter (även om jag bara sköter markservicen så kan jag iaf vara med nu) 
Jag kan fota lite med hjälp av alla snälla männsikor som givit mig fotohjälpmedel som fjärrutlösare (pga mina skakningar,) Stativ osv... 
Jag har så smått tagit mig tillbaka till mina arbetskamrater och mitt kära jobb Optronic som jag längtat så sjukt mycket efter.
  
Nej oj jag är så tacksam att jag fått den hjälp jag fått...

Tack




En bild på min son Melvin

Kommentarer
Postat av: Karin W

Han verkar snäll.

Inte som min :(

Hon skiter totalt i allt och alla.



Fin bild på din son

2009-01-13 @ 08:15:29
Postat av: Jingel

Det är fruktansvärt med dagens regler och vad man som sjuk måste stå ut med. Man ska vara frisk och är man sjuk så ska man nästan straffas för det med att bli utan pengar.



2009-01-13 @ 08:56:10
Postat av: Blemman

Ja du har ju inte haft det lätt vännen.

Hoppas du blir bättre och bättre.

Du har då verkligen kämpat och ändå varit positiv fastän man sett hur ont du haft.



Tror nog alla vill hjälpa dig som är så rar och fin =)



Fin bild som vanligt!



KRAAAAM

2009-01-13 @ 13:17:05
Postat av: Eva-Lena

Skönt att du har en så bra chef. Jag har också en bra chef och har fått jätte mycket hjälp för att det skall kunna fungera för mig.

2009-01-13 @ 17:29:30
URL: http://evalena.blogg.se/
Postat av: Markus

Bra chef du verkar ha!

Jag är själv en sådan och det här sporrade mig lite extra.



Tack för det !



Mvh

Markus

2009-01-14 @ 14:52:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0